Hösten och livet

Plötsligt har det visst gått tre månader sedan sist jag skrev. Och inte är jag särskilt inspirerad nu heller. Kanske dags att sluta blogga, men jag tycker det är så roligt att kunna använda bloggen som en dagbok och visa barnen vad vi gjorde en viss månad för x antal år sedan. Hösten 2022 kan därför sammanfattas i följande bilder:

Dessa ungar hänger ihop men de utvecklas också på egen hand. Albin kör på med all sin sport, i slutet av sommarlovet körde han både ishockeyskola och fotbollsskola. Nu har även innebandyn kommit igång och även om sport fortsätter vara en stor del av Albins liv har vi även haft utvecklingssamtal på skolan och kan konstatera att han är fantastiskt duktig i skolan på alla sätt. En fin smörkniv har vi fått hem från slöjden också!

Hockeyskola! Albin är målvakt.
Nyklippt! Detta var dock i augusti så börjar bli dags igen.
Morgonhumöret är fortfarande sådär…inte så glad innan frukost. Eller om han läser denna kommentar någon gång!
Mycket spel har det blivit, typ den försvunna diamanten och memory. Här ganska glad Albin trots att Benji hittade diamanten!

Samuel har ju blivit stor och börjat skolan. Tyvärr har jag inga bilder där han inte är typ naken eller med massa andra barn? Kanske säger allt om Samuel som person, han är ju oerhört social. Vårt solsken Samuel som bara är arg när han inte får spela tv-spel vilket är det bästa han vet. Men att börja skolan har gett honom ungefär 23489 nya bekantskaper och så har han börjat spela både fotboll o innebandy. Fler bilder följer om några månader!!

Benjamin har bytt förskola och trivs utmärkt men han är ju bara där 15 timmar i veckan. I övrigt är han med mig och lillebror Otis, vi har testat på ett gäng öppna förskolor och annat kul.

Poserar gärna. Bland annat i ny jacka.
Fyraårskontroll av synen. Den gick bra men hörseln däremot… fortsättning följer om den!
Lyxlunch på GP. Har blivit en del luncher på stan efter sagostund på biblioteket på fredagar. Men plånboken sätter stopp för det nuförtiden.
På väg till förskolan.

Och så sist och även minst. Lille Karl Otis, som nu blivit nio månader. Finns en del bildbevis men snart kommer nog åldern när han försöker ta telefonen så fort man ska ta kort. Han har vuxit upp fort denne lille gynnare, började krypa redan vid fem månader och ta sina första steg vid åtta månader. Han älskar sand och vatten och ogillar gröt. Har mycket humor och skrattar helst åt allt hans tokiga bröder gör

Om en vecka börjar jag jobba igen. Ska bli trevligt. Hemma håller vi på med att göra om alla sovrummen, då alla barn inte kan få varsitt eget rum får de istället dela. Blir säkert bra.